På Liberalernas initiativ öppnades nyss palliativa platser i Fagersta. För mig som liberal är det en hjärtefråga att få välja hur livets slutskede ska se ut. Nu blir jag personlig:
Ett sabbatsår efter nian föll mitt gymnasieval på Omvårdnadsprogrammet. Därför var det kanske inte så konstigt att jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa en person jag kände till väl, över sommaren som personlig assistent. Mannen var i slutstadiet av T-cellslymfom och idag skulle mannen fått palliativ vård, inte en personlig assistent. Han var under 40 år och hade familj.
Det här var på nittiotalet och sommaren var varm. Jag var ung och utan erfarenhet. Mannens familj brottades med att cancern gjorde honom personlighetsförändrad. Han var inte alltid så snäll. Vi kämpade dock på med lymfmassage och allehanda behandlingar under sommaren och min uppfattning var ändå att han skulle leva ett tag till. Sommaren tog slut och jag valde att återvända till skolan. Efter två veckor var mannen död. Min sorg var en bråkdel av familjens, men jag undrade längre varför jag behövde vara med om den här händelsen.
Många år senare förstod jag varför. Då blev min mamma sjuk i lungcancer. Jag visste vad som väntade. Vi syskon tog oss an olika roller. Någon letade nya behandlingar, någon höll mamma i handen när det var svårt och jag tog på mig den praktiska rollen. Vem ska ta ut anhörigvård när? Kan vi få hem en sjukhussäng som är höj och sänkbar? Tack vare ett fantastiskt palliativt team i Mullsjö fick mamma som hon ville och somnade till slut in i sitt hem.
Tio år senare blev min pappa sjuk, också i cancer. Han fick otroligt bra nära vård i Tranås. Samma sjukdomsförlopp en tredje gång. Jag är tacksam för att min pappa fick så bra vård i sitt hem. På slutet blev det tufft och då lades han enligt sin vilja in på sjukhus. Det var också där han dog.
När man får besked om att man har en sjukdom som kommer att göra att man inte dör av ålderdom, så är det en chock för alla inblandade. Det tar tid att förstå att livet fått en ny vändning. Hur man reagerar är individuellt. För mig är det en frihetsfråga att få välja själv var livets slutskede äger rum – i sitt hem eller på sjukhus. Det är också en trygghetsfråga.
I Fagersta har vi Västmanlands bästa närvårdsteam. Det känns tryggt och är något att vara riktigt stolta över. När diskussion uppstod kring slitna lokaler i Fagersta kämpade Liberalernaför en satsning i Fagersta. Nu är avdelningen på plats och ingen är stoltare än jag!
Liane Blom (L), kandidat kommun, region och riksdag