Västerås

Liberalerna lämnade Västerås flygplatsstyrelse i protest

När vi för ett antal månader sedan blev invalda i styrelsen för Västerås Flygplats hade vi ambitionen att göra vårt bästa för att få bolaget på fötter. En rad dåligt genomtänkta affärer hade under 2015–2016 fått bolagets förluster att skena. Intäkterna för 2016 var drygt 10 miljoner kronor och kostnaderna cirka 75 miljoner, alltså en förlust på över 60 miljoner kronor.

2017 började med att merparten av styrelseledamöterna som tjänstgjort under 2016 ådrog sig allvarlig revisorskritik och nekades ansvarsfrihet. Trots detta ville flera av ledamöterna inte avgå, utan klamrade sig kvar och gjorde styrelsesituationen minst sagt märkligt.

När de gamla ledamöterna väl lämnat styrelsen fortsatte tyvärr de märkliga turerna. Revisorskritiken handlar om bristfälliga beslutsunderlag och att styrelsen ingått affärsavtal utan att förstå konsekvenserna. Mot bakgrund av detta har vi varit noga med att för egen del kräva fullständiga underlag inför viktiga affärs-beslut.

Till vår häpnad är vi tämligen ensamma om att hävda behovet av förändrat arbetssätt i detta avseende. Inför förlängningen av det viktiga Ryanair-avtalet nyligen, bolagets i särklass viktigaste affärsbeslut, utgick inget beslutsunderlag överhuvudtaget. Bolagets ordförande och vd har bestämt hävdat att eftersom det rör dig om en förlängning av ett tidigare avtal behövs inget särskilt beslutsunderlag.

Efter att med mycken möda ändå ha satt oss in i förutsättningarna så gott vi kunnat, kan vi konstatera att beslutet att förlänga avtalet inte är så enkelt som ordförande och vd påstår. Villkoren bygger på en uppgörelse från 2012.

Den förlängs nu med ytterligare fem år. Flygplatsens kostnadsläge har givetvis förändrats sedan 2012. Utan kompensation för detta blir resultatet en gradvis urholkning av ekonomin. Dessutom har valutakurser förändrats på ett avgörande sätt sedan 2012.

Sammantaget har förutsättningarna förändrats på ett sådant sätt att den nu av styrelsen beslutade förlängningen är svår att försvara. Vi motsatte oss att besluta om nytt avtal, men befanns vara i minoritet.

En ytterligare omständighet är att avtalsförlängningen nu cementerar flygplatsens struktur för lång tid framöver. Detta trots att bolagets ledning själv konstaterat att passagerartrafiken, som står för mindre än 5 procent av flygplatsens start och landningar, påverkar bolagets ekonomi på ett klart negativt sätt.

Förutom det tveksamma och dåligt underbyggda beslutet att förlänga Ryanair-avtalet har styrelsen även i övrigt en minst sagt svajig strategi. Det tidigare talet om att satsa på flyglinjer till internationella hubbar har den senaste tiden förbytts i passionerat tal från ledningen om att bara satsa på semesterresenärer eftersom dessa handlar fika och taxfree mycket mer än affärs-resenärerna.

En sådan genomgripande strategisk förändring borde givetvis ha föregåtts av en ordentlig diskussion med styrelse och ägare, men så har inte skett. Tvärtom tycks våra styrelsekollegor instämma i skiftet av fokus utan att vidare reflektera över om semesterresor utom-lands verkligen motiverar skattesubventioner.

Att bolaget nu dessutom startat omfattande call- center-verksamhet för att dryga ut intäkterna – och börjat med Taco-buffé- luncher – är heller inget som vållat några höjda ögonbryn eller diskussioner bland våra styrelsekollegor. Att denna kraftigt skattesubventionerade konkurrens på öppna marknaden i högsta grad är etiskt tveksam, och kanske också bryter mot kommunallagen, tycks ingen bekymra sig om.

Sammantaget kan vi konstatera att styrelsens majoritet inte tar revisorernas uppmaning om förändrat arbetssätt på allvar. Underlagen inför viktiga affärsbeslut är ett skämt. Styrelsens insyn och förståelse minimal.

Vi kan inte vara en del av en styrelse som leder bolaget på ett så uppenbart slarvigt sätt. Från Liberalernas sida kommer vi att lämna våra styrelseplatser vakanta i protest.

Vi kommer dock att fortsätta agera kraftfullt från ägarpositionen i kommunstyrelse och fullmäktige. Flygplatsbolagets kostnadsmassa måste kraftigt beskäras. Hela verksamhetsgrenar kan komma att behöva stängas. Tyvärr tycks den nuvarande styrelsemajoriteten styra i helt motsatt riktning.

Läs också: Eko-brott och rörliga mål för flygplatsen

Jesper Brandberg (L)
f.d. ledamot i Västerås flygplatsstyrelse

Bengt-Åke Nilsson (L)
f.d. ersättare i Västerås flygplatsstyrelse

Västerås

S och MP angriper båda tillväxten

Efter åtta år med Liberalerna i regeringen var Sveriges ekonomi i toppskick. Det stora flertalet svenskar fick det väsentligt bättre under dessa åtta år. Statsskulden var rekordlåg. Tillväxten blomstrade.

Nu har den rödgröna regeringen suttit vid makten i 2,5 år. Långsamt dras tumskruvarna åt. Från olika utgångspunkter driver S och MP utvecklingen åt ett och samma håll – den ekonomiska makten flyttas från individ till stat. De långsiktiga tillväxtförutsättningarna försämras.

För Socialdemokraterna är politiken knappast någon kursomläggning. Åke Ortmark visade nyligen i DI hur S höjde skattekvoten i Sverige från 27 till 47 procent under den period Gunnar Sträng var finansminister. Genom denna ekonomiska smygsocialisering flyttades en stor del av konsumtionsbesluten från individ till stat.

På bred front socialiserades människornas inkomster, och med hjälp av dessa socialiserades en stor del av tjänsteproduktionen. Ortmark citerar dåvarande statsminister Erlander, som formulerade politiken så här: när vi ökar skatteuttaget blir välfärdssamhället en form av socialism.

Socialdemokraterna anno 2017 följer i Strängs och Erlanders fotspår. Marginalskatterna har höjts flera procentenheter sedan makttillträdet 2014. Idag är marginalskatter på över 60 procent inte ovanliga.

När skatten på arbete närmar sig 100 procent upphävs individens ekonomiska frihet och hon förvandlas till slav. Socialdemokraterna försvarar ofta sina höga marginalskatter med att de skapar jämlikhet.

Men fullständig ekonomisk jämlikhet enligt denna modell utplånar livets existentiella värden. Att inte få behålla resultatet av sitt arbete, sin flit, sin uppfinningsrikedom och sina risktaganden gör tillvaron meningslös och tingen värdelösa. Vänsterns tänkta paradis där alla delar lika är – med PM Nilssons ord – en grå mardröm, människofientlig, ond och utan framtid.

Exakt var i skattetabellen gränsen går mellan frihet och ofrihet kan givetvis diskuteras. Dagens nivå på marginalskatterna är dock på tok för hög och innebär inte enbart en smygsocialisering av existentiellt skadlig natur. Den innebär dessutom att incitamenten för utbildning och ansträngning minskar med lägre tillväxt som följd – den gemensamma kakan krymper.

Från MP angrips tillväxten ur ett annat perspektiv men med samma konsekvenser. MP:s kommunalråd i Västerås, Magnus Edström, deklarerade nyligen i fullmäktige att hans ambition är att tvätta alla politiska dokument från tillväxt. Olyckligtvis är det Edström som styr i Västerås, tillsammans med S, C och KD. (OBS! Inget av de övriga majoritetspartierna sa emot.)

Edström har flera gånger framfört samma tillväxtkritik, bland annat i kommunstyrelsen. Kritiken tycks bygga på en sammanblandning av folkmängd och BNP.Att jordens folkmängd inte bör bli hur stor som helst är inte svårt att hålla med om. Men MP överför logiken till tillväxtmåttet BNP.

Vad många MP-företrädare inte verkar förstå är att BNP utgörs både av materiella och immateriella värden. Ett exempel på de senare är tjänster. Ett ökat värde av ett lands tjänsteproduktion ökar per definition BNP och driver därmed tillväxt. Sådan tillväxt kan mycket väl ske parallellt med minskad miljöbelastning.

Om folkmängden är MP:s stora spöke så borde MP betänka att länder med hög BNP också i regel är de som uppvisar lägst folkmängdsökning. Det finns således ingen motsättning mellan ambitionen om minskad folkökning/miljöbelastning och ambitionen om ökad tillväxt. Sedan bör innehållet i tillväxten givetvis styras i miljövänlig riktning.

De rödgrönas förvirring kring grundläggande ekonomiska samband riskerar att föra Sverige i fel riktning. Både nationellt och lokalt.

De gemensamma resurserna kommer att minska parallellt med individens frihet. Få blir på sikt lyckligare av denna politik. Ett skifte vore välkommet!

Mats Persson (L), riksdagsman och ekonomisk-politisk talesperson

Jesper Brandberg (L), oppositionsråd Västerås

Västerås

Regeringen svälter ut polisen

 

Det senaste året har debatten om svensk polis adresserat allt från omorganisationens konsekvenser till frågan om poliser i yttre tjänst. Förra året visade Polisens enkät bland lokala chefer att verksamheten kommit allt längre ifrån medborgarna och att antalet poliser i yttre tjänst minskat.

Dessutom hade flertalet polisregioner tolkat uppdraget olika när det gäller att få ut hälften av regionens resurser närmare medborgarna. Liberalerna krävde tidigt fler områdespoliser- en funktion som mest påminner om de gamla närpoliserna. De har en viktig brottsförebyggande roll, inte minst i samverkan med kommunen, socialtjänsten, näringslivet och andra organisationer i lokalsamhället.

Synlighet är också en funktion som medborgarna efterfrågar. Polisen måste prioritera detta, men jag har full förståelse och respekt för att städer som Malmö inte fullt ut kan avsätta resurser med tanke på den underbemanning de har.

Andra polisregioner prioriterar inte områdespoliser eftersom det skulle innebära att man får avstå viktiga prioriteringar som arbetet mot narkotika. Här måste rikspolischefen och inrikesministern säkerställa att riksdagens beställning levereras.

Vi har också krävt att varje kommun ska ha en kommunpolis på plats, verksam i just den kommunen. Vi vet att flera kommuner idag samordnas av en kommunpolis som sitter långt ifrån sitt område. Det är en olycklig situation, i vintras uppmärksammade jag exemplet Surahammar som saknade polis.

Liberalerna har i riksdagen krävt svar av inrikesminister Anders Ygeman (S) hur många kommuner som överhuvudtaget saknar poliser. Det vill säga att om det inträffar ett brott så ringer man till en annan kommun för att få hjälp.

Vi kommer fortsätta vårt arbete för att ta fram denna information. Poliser behövs i hela landet, inte enbart i de områden polisen pekat ut som utsatta eller särskilt utsatta.

Ekonomin är särskilt bekymmersam. Regeringen fortsätter svälta ut myndigheten och rikspolischefen menar att mellan 1000-1500 medarbetare kan tvingas sägas upp med start redan i år om inte budgeten ändras. Liberalerna har avsatt 3,6 miljarder kronor till Polisen 2017-2020. Tyvärr väljer Socialdemokraterna att strunta i behovet och aviserar resurser först 2019 och 2020.

Nu finns det också flera polisområden som skulle kunna anställa poliser för att sätta in i yttre tjänst, det är en positiv vändning från förra året. Tidigare har myndigheten haft svårt att locka poliser och hundratals lämnade yrket under 2016, men nu när poliser vill återvända måste regeringen agera omgående.

Istället möts de sökande av beskedet att det inte finns pengar. På flera håll i landet har det aviserats besparingar.

Detta går helt emot de utfästelser Socialdemokraterna gjort. Det innebär exempelvis att vakanser och förtidspensioneringar inte återbesätts då polischeferna lokalt inte medges ekonomi att anställa.

Svensk polis behöver fler poliser och utredare, vi behöver återanställa de som vill och kan komma tillbaka. Vi behöver fler poliser i yttre tjänst.

Deras lönevillkor behöver förbättras med tanke på den insats de gör. Polisutbildningen är en annan oroande punkt där söktrycket fortsätter sjunka. Det krävs åtgärder för att fylla platserna på lärosätena utan att sänka begåvnings- och antagningskraven, något en utredare nyligen föreslog.

Roger Haddad (L) Västeråspolitiker och riksdagsledamot för Västmanland

Debattartikel i VLT

Västerås

Bäckby och Bäckbyskolan är värt att kämpa för!

Liberalerna i Västerås är besviken på de styrande partierna (S, KD, C och Mp) som vill lägga ner skolan till hösten

För det första vill Liberalerna i Västerås ha en nystart med en ny skolledning. Det behövs en rektor som tror på skolan och kan utveckla den. Bäckbyskolan kan inte ha en rektor som tycker det bästa alternativet är en nedläggning. Sedan vill vi öppna för möjligheten att Bäckbyskolan blir en friskola, att se över om någon är villig att ta över driften.

Bäckby är ett så kallat tungt socioekonomiskt område med hög arbetslös och med många vuxna som har låg utbildning. Till detta kommer att på Bäckby bor många nyanlända. Där måste man göra extrasatsningar på det svenska språket i skolan. Därför förslår vi att det ska finnas två lärare i klasserna, ett så kallat tvålärarsystem. Och dessa lärare ska vara stans främsta pedagoger. Då kan en lönehöjning på 2 000-5 000 kronor mer i månaden vara motiverad. Högre löner och två lärare i varje klass. Det kan göra Bäckbyskolan till en attraktiv skola igen – både för personal och elever.

Det finns konkreta förslag på att bygga fler bostäder nära Bäckby centrum där skolan ligger. Torget ska byggas om och dessutom diskuteras det att flytta ut viss kommunal verksamhet till området. Därför tycker vi att det är märkligt att den politiska majoriteten pratar om att lägga ner skolan. Det finns skolor som har ännu sämre ekonomi än Bäckbyskolan, så just argumentet om dålig ekonomi kan inte vara avgörande.

I dag rymmer skolan både mellanstadium och högstadium. Det kan bli så att enbart högstadiet läggs ner men även det vore förödande för stadsdelen. Vad händer då med till exempel biblioteket? En stor del av besökarna där är ungdomar från skolan.

Vi kommer alltid att ha några områden i stan där det är lite tuffare än på andra håll. Men vi kan inte bara överge dem. Det är därför vi Liberalerna i Västerås, har kommit med förslag på hur man kan göra Bäckbyskolan attraktiv igen. Vi ska satsa på Bäckbyskolan istället för att lägga ner den.

Roger Haddad (L) ledamot i Västerås kommunfullmäktige i VLT den 7 mars 2017

Majoriteten i grundskolenämnden anklagar oss i Liberalerna för att ha svängt i frågan om Bäckbyskolan och att vi som Liberalernas representanter i grundskolenämnden skulle ha blivit överkörda av Roger Haddad.

Inget kan vara mer fel. Vi har varken svängt eller blivit överkörda.

I Grundskolenämnden har vi endast tagit ställning till en utredning av Bäckbyskolans framtid. Där gjorde vi även ett tilläggsyrkande om att utreda andra skolor, med likartade utmaningar, vilket dock röstades ner av majoriteten.

Vi har efter beslutet om utredning lyft frågan om Bäckbyskolans framtid till Liberalernas partigrupp som tog en tydlig och gemensam ställning i frågan: Vi måste kunna göra Bäckbyskolan attraktiv igen.

Roger Haddad har sedan, för partiets räkning fört fram denna åsikt som vi till fullo stödjer. Majoritetens försök att insinuera splittring i Liberalerna är alltså inget annat än ett ont förtal helt utan grund.

Liberalerna kräver en nystart för Bäckbyskolan. Vi vill att Bäckbyskolan ska leva kvar och har konstruktiva och realistiska svar på hur detta ska ske.

Vi vill se en satsning genom att införa tvålärarsystem och höja lärarlönerna för att locka fler behöriga lärare att vilja jobba på Bäckbyskolan.

Vi vill göra Bäckbyskolan attraktiv igen och är övertygade om att skolan spelar en central roll i arbetet med att skapa ett tryggt Bäckby. Vi tror helt enkelt att Bäckby och Bäckbyskolan är värt att kämpa för.

Jenny Boström (L) andre vice ordförande i grundskolenämnden

Anna Lundberg (L) ersättare i grundskolenämnden

Västerås

Förskolesituationen i Västerås är (fortfarande) ohållbar

Idag har Västerås rekordlång kö till förskolan. De som sökt plats i förskolan får inte besked om placeringar, personalens sjukskrivningstal ökar, vikariesituationen är ansträngd och över 50 förskollärartjänster i Västerås har inte kunnat tillsättas med behörig personal.

Att vi redan i november har svårt att hitta platser i förskolan till alla barn som sökt plats och samtidigt har en ansträngd personalsituation med ökade sjukskrivningstal, är väldigt oroande. Våren har inte ens börjat och innan sommaren ska många barn placeras i förskolan. Hur ser det ut i mars om vi redan nu har överfulla barngrupper?

Västerås har bra förskolor men de grundläggande behoven med platser, lagom stora barngrupper och personal måste tillgodoses.

Lönerna för förskollärare i Västerås måste höjas för att kunna rekrytera personal med den kompetensen som behövs. Nu ligger Västerås ungefär 3 000 kronor under närliggande kommuner i ingångslön för förskollärare. Då är det inte konstigt att man har svårt att rekrytera.

Jag vet att personal och chefer sliter med att få ihop vardagen och det är vårt ansvar som politiker att ge dem förutsättningar för att lyckas.

Personalens utbildning och ledarskapet är viktiga faktorer för kvaliteten på våra förskolor. Men vi som politiker måste ta vårt ansvar som arbetsgivare och huvudman och verksamheten rimliga förutsättningar för att utföra sitt arbete.

Vi måste fatta beslut som löser den akuta bristen på förskoleplatser, arbeta för att höja lönenivån för förskollärare samt utveckla ett kompetensutvecklingsprogram för den personal som vill vidareutbilda sig till förskollärare och framför allt tillsätta mer resurser till förskolan. Det gör Liberalerna i sin budget med satsningar både på kompetensutveckling och på lönesatsningar, totalt 3,5 miljoner kronor mer än majoriteten.

Dessutom har vi sagt nej till en del andra satsningar i nämnden till förmån för verksamheten. Grunden måste få mer resurser innan vi lägger till det där lilla extra. Det är dags för majoriteten, att satsa på förskolan och ökade löner för förskollärare.

Läs också: Fel satsa pengar på politikerresa

Anna Lundberg (L) ledamot i förskolenämnden

Västerås

När ska äldrenämnden i Västerås sluta att bryta mot lagen?

Majoriteten i äldrenämnden, under ledning av S och KD, har beslutat att de som inte accepterar det andra erbjudandet om plats på äldreboende ska ”få sitt biståndsbeslut omprövat”. I klartext: flytta ut till den stadsdel där kommunen bestämmer att du ska bo, annars slängs du ur kön!

Liberalerna kommer att kämpa med näbbar och klor för att detta frihetsfientliga beslut från äldrenämnden ändras.

Det är ingen nyhet att äldreomsorgen i Västerås är i kris. I VLT har vi kunnat läsa om långa köer till äldreboenden och hemtjänstpersonal som tvingas kissa i skogen för att hinna runt till alla äldre.

Från Liberalerna har vi gång på gång framfört kritik och ställt frågor kring dessa missförhållanden.  Även allmänheten, som Gunnar Björklund, har framfört likartad kritik. Men svaren från S-styrets ledande äldrepolitiker lyser oftast med sin frånvaro.

Eftersom vi anser att både vi och allmänheten har rätt att få svar, upprepar vi våra frågor till Solveig Nilsson (S) och Elisabeth Wäneskog (KD), ordförande och vice ordförande i Äldrenämnden:

• Sedan många år är det tydligt att platsbristen på äldreboendena förvärras. Ändå har det inte initierats ett enda nytt bygge av äldreboende i Västerås sedan S tog makten 2010. Tvärtom har S-styret stängt ett välfungerande äldreboende, Gude, år 2015 – just det år när bristsituationen exploderade. Varför har majoriteten agerat så?

• Äldrenämndens majoritet (S+MP+C+KD) har valt att kraftigt minska friheten för de äldre att välja till vilket äldreboende man vill flytta. I efterhand har vi förstått att Västerås stads jurister tydligt hade gett rådet att inte införa den nya regeln.

Socialstyrelsen är också tydlig med att regeln är olaglig. Men när Äldrenämnden skulle besluta om den nya regeln i juni undanhölls ledamöterna denna information. Varför fanns informationen från juristerna och Socialstyrelsen inte med i underlaget inför Äldrenämndens beslut?

• Äldrenämndens majoritet har försvarat sitt olagliga beslut med att flera andra kommuner också infört dessa begräsningar i valfriheten. Den 11 januari frågade vi Solveig Nilsson och Elisabeth Wäneskog i VLT vilka dessa kommuner är. Vi upprepade frågan ansikte mot ansikte i fullmäktige den 2 februari. Hittills har Nilsson och Wäneskog vägrat svara. Vi upprepar nu frågan igen – vilka andra kommuner avses?

• Alla viktiga beslut som avser äldre ska tas upp till diskussion i Kommunala pensionärsrådet (KPR) innan avgörande. Men brådskan att införa begränsningarna i valfriheten för äldre var så stor att äldrenämndens majoritet struntade i KPR. Varför?

• När kommer de olagliga reglerna som begränsar äldres möjlighet att välja äldreboende att tas bort?

Vi kommer att upprepa dessa frågor tills vi får ordentliga svar. Hittills har tystnad varit S-styrets strategi, men det duger inte.

Jesper Brandberg (L) oppositionsråd

Bengt-Åke Nilsson (L) ledamot i äldrenämnden