Västerås

Kräver att könsseparata badtider upphör

Västerås kommunala bad har sedan några år tillbaka tillämpat könsdelade badtider, ett direkt misslyckande när det kommer till jämställdhet och integration. Vi kan inte acceptera att Västerås stad hänvisar kvinnor till separata utrymmen och således tar bort hennes rätt att vistas i offentliga utrymmen på samma villkor som män. Detta är synnerligt oacceptabelt då man hänvisat till religiösa och kulturella skäl.

Till Västerås kommunfullmäktige

Motion om könsseparerade badtider i kommunens verksamheter

Sedan några år tillbaka tillämpar de skattefinansierade, kommunala baden i Västerås en ordning att skilda badtider erbjuds kvinnor. Frågan har under hösten 2016 uppmärksammats på nytt och Liberalerna har efterfrågat besked av kommunledningen utan tydligt svar. Inte heller har det gått att härleda denna riktlinje till ett politiskt beslut från ansvarig nämnd, Nämnden för idrott och friluftsliv i Västerås.

Arbetet för jämställdhet och integration i samhället är centrala delar för Liberalerna och frågor vi stridit för länge. Därför är det ett direkt misslyckande om kvinnor inte känner sig trygga i att kunna besöka de kommunala baden under ordinarie tid. Men i detta ärende har det även framkommit rent religiösa skäl till varför kvinnor inte tillåts bada tillsammans med andra och i synnerhet när män eller pojkar också finns i verksamheten.

Västerås stads badverksamheter kan inte ge efter för en sådan ordning med hänsyn till religiösa faktorer. De kommunala baden som drivs av Förvaltningen för Stöd, Fritid och Entreprenad, ska vara tillgängliga och öppna för alla invånare i staden, oavsett bakgrund, ålder och kön. Mot bakgrund av att verksamheterna idag faktiskt anpassat sin verksamhet för att erbjuda kvinnor separata badtider är det angeläget att reglerna ändras för att förbjuda detta.

Jag yrkar därför att Västerås kommunfullmäktige beslutar;

att Västerås stad inför ett förbud för könsseparerade badtider inom de offentligt finansierade baden.

Västerås den 29 november 2016,

Roger Haddad (L)

Västerås

Biblioteken är allas eller ingens


Kommunstyrelsens ordförande i Västerås, Anders Teljebäck (S), talar gärna om att samhället ska flytta fram positionerna i utsatta stadsdelar. Anders Teljebäck talar vackert. Men gör sedan precis tvärtom. Detta visar Expressen med all önskvärd tydlighet i ett stort reportage på kultursidorna den 20 december.

Bakgrunden är dyster. Skadegörelse, hot och maktdemonstrationer har uppenbarligen blivit vanliga på biblioteken på Bäckby och Råby. Personalen beskriver i media sin rädsla. Universitetsutbildade bibliotekarier tvingas jobba som amatörordningsvakter.

Häromveckan hotade de att inte jobba alls. Då valde bibliotekschef Niclas Lindberg och kulturdirektör Anders Lerner att stänga biblioteken på ”riskfyllda tider”. Att skaffa annan personal som kan upprätthålla ordningen – till exempel vakter – tycks inte ha fallit biblioteks- och kulturdirektörerna in. Inte heller den politiska ledningen tycks tänka i dessa banor. (Annat var det när stadshusentrén drabbades av hot för ett år sedan. Sedan dess har en vakt stått posterad där på heltid.)

Hur har utvecklingen på biblioteken kunnat gå så här långt? Varför sattes inte stödresurser in i tid? Varför portades inte bråkmakarna? Varför stöttades inte bibliotekarierna i sin arbetsmiljö innan krisen var ett faktum?

Lindberg och Lerner säger att det inte ”känns rätt” med vakter. Marita Öberg Molin (S), ordförande i Kulturnämnden, nickar tyst bifall. Nu talar trojkan svävande om att jobba med ”uppsökande verksamhet” och bokbussar istället. Tanken tycks vara att ha biblioteket öppet när ungdomarna är i skolan. Och att sedan stänga. Med andra ord är planen att undvika bråk genom att ha stängt när behovet av öppethållandet är som störst.

För Liberalerna är biblioteken inte bara en hörnsten i kulturpolitiken. De är en hörnsten i demokratibygget; i vårt mer än sekellånga projekt att med bildning och upplysning omskapa ett av världens fattigaste länder till ett av världens rikaste – både i materiell och i andlig mening.

Biblioteken möjliggjorde klass- och bildningsresor när ståndssamhället avskaffades och demokratin infördes. De utgjorde en fristad – ett andningshål – för hundratusentals svenskar, för vilka hemmet av olika skäl var för trångt. På biblioteken kunde man läsa, tänka, andas. Besöka världen från en fåtölj.

I dag, i Västerås, breder trångboddheten ut sig. Vi läser om flyktingbarn som bor i treor tillsammans med uppåt 15 personer. I ett sådant hem kan man sova och äta. Knappast mer.I socialnämndens utredningar möter jag många flyktingbarn som uppger att de vill bli läkare, forskare, poliser, sjuksköterskor eller lärare. Många har föräldrar som knappt gått i skolan. Dessa familjer saknar ofta tidningsprenumeration. Nyhetsmaterial som nyss var gratis på nätet blir nu snabbt avgiftsbelagt.

Så skapas kunskapsmässiga klyftor.

Så skapas ekonomiska klyftor.

Så skapas kulturella klyftor.

Och så skapas – och vidmakthålls – klassamhället.

Biblioteken kunde vara vårt motmedel. Vårt bålverk.

På biblioteken kunde dessa barn och ungdomar få läsa exklusiva tidskrifter på kommunens bekostnad. På biblioteken kunde Dagens Nyheter, Dagens industri, Aftonbladet och VLT vara tillgängliga på nätet, trots att alla dessa titlar numera kräver webbabonnemang.

På biblioteket kunde läxan göras. Och en stunds ro sökas från småsyskonens skrik.

På biblioteket kunde i hemlighet information sökas om den där sjukdomen man inte vågar fråga skolsköterskan om.

Jag skriver ”kunde”. För detta är långtifrån verklighet idag.

Bibliotekschefen Lindberg mäts och utvärderas bland annat på antalet besökare och antalet ”kontakter”. Ett sätt att skapa många – och ibland nya – kontakter är att ge sig ut i skolklasser och på servicehus. Uppsökande verksamhet, kallas det. Personalen låser biblioteken, tar böckerna under armen och ger sig ut bland folk. Men vad händer med själva mötesplatsen som sådan? Vad händer med fristaden, farkosten för frihetsresan?

Under de senaste decennierna har antalet offentliga inomhusmiljöer minskat kraftigt. Tågstationer, bussväntrum, skolfoajéer, stadshusentréer och vårdreceptioner har omstöpts av privatisering, rationalisering och yteffektivisering. Utplåpnats, låsts eller krympts. Ett paradexempel är Uppsalas nya tågstation där S och M tillsammans avskaffat i stort sett samtliga sittplatser i den shoppingarkad som återstår av väntrummet. Vill du vänta på tåget får du vackert betala någon av caféinnehavarna för en stol. Utvecklingen i Västerås är likartad.

Nu återstår biblioteken.

Och här går min röda linje.

Biblioteken är allas och ingens. Neutrala och offentliga.

Anspråkslösa tempel för bildning, vetenskap, konst och humanism.

Att banta och stänga dem är fel väg. Att få fler människor att hitta till dem är lovvärt. Men om detta är målet med uppsökande verksamhet så underlättas det inte av färre bibliotek eller minskade öppettider. Istället föreslår jag fler bibliotek och mera öppettider. Låt sju filialer bli åtta och sedan nio! Öka med söndagsöppet!

Behövs mer resurser till detta så låt oss tillföra resurser. Bibliotek är integration på riktigt – i ordets djupare bemärkelse; verktyg för klassutjämning och bildning. Låt oss flytta fram samhällets positioner i verkligheten istället för att bara prata om att göra det.

Jesper Brandberg (L), Oppositionsråd

Arboga

Årsmöte i Arboga

Varmt välkommen till föreningens årsmöte!

Vid mötet har du som medlem rösträtt och möjlighet att lägga fram förslag. Vill du skriva motioner måste du skicka dem till styrelsen senast tre veckor före årsmötet.

Vi bjuder på enklare förtäring, det är därför viktigt att du meddelar om du kommer att delta. Meddela Ingemar Johansson: ingemar.johansson@liberalerna.se eller via telefon/SMS 0707-649690.

Välkommen!

Anders Cargerman, ordförande

Västmanland

Ledig tjänst: Ombudsman Västmanland

Vårt uppdrag är att utifrån liberala idéer ta strid för varje människas frihet att forma sitt eget liv. Just nu är vi inne i ett spännande förnyelsearbete och vi söker en nyckelspelare för att utveckla Liberalerna i Västmanland.

Vi söker dig som är driven, som gillar en varierande arbetsdag och som inte är rädd för att hugga i när det behövs. Du är självgående som person och har “öga” för vad som behövs göras och som också ser till att få det gjort. Du är flexibel till din personlighet och har inga problem med att planerna för dagen snabbt kan ändras.

I rollen har du hela Västmanland som ditt arbetsfält. Du kommer att ansvara för arbetet inför, under och efter valet 2018. Du kommer att arbeta med administration, planering och genomförande av aktiviteter som länsförbundet beslutar. Du stödjer också våra 10 kommunföreningar i valarbetet. Du hanterar också media, sociala media och andra externa kontakter.

Vi ser att du är en van datoranvändare och kan program som t ex InDesign. Erfarenhet av tidigare politiskt arbete är inget krav, men en god merit och vi ser också gärna att du sympatiserar med de liberala tankarna.

Visstidsanställning till 31 okt 2018. 100% tjänstgöringsgrad. Din arbetsplats kommer att finnas på Liberalernas kansli i Västerås. Körkort är ett krav och vi ser gärna att du har tillgång till egen bil.

Kollektivavtal mellan IDEA/Unionen tillämpas. Lön efter överenskommelse.

Information om tjänsten:
Helena Hagberg, vice ordförande Liberalerna Västmanland, 070-244 27 55

Ansökan till: helena.hagberg@liberalerna.se senast den 1 mars.
Intervjuer kommer ske löpande.

Västmanland

Inför ett sprututbytesprogram i Västmanland

I en motion till regionfullmäktige föreslår Liberalerna att ett sprututbytesprogram införs i Västmanland. 

– Skälen är flera, det främsta är att begränsa spridningsrisken av HIV och Hepatit B och C, eftersom missbrukare slipper byta sprutor med varandra. En stor vinst är att sjukvården att får kontakt med några av samhällets mest utsatta personer, säger Helena Hagberg (L), oppositionsråd för Liberalerna i Region Västmanland.

Spruta och kanyl i förpackning.

I Skåne har ett sprututbytesprogram funnits sedan länge. Flera andra närliggande landsting och regioner har tagit beslut om att införa sprututbytesprogram. Sedan januari 2015 rekommenderar Folkhälsomyndigheten att landstingen inför sprututbytesprogram [1].

– Missbruk kommer alltid att finnas i vår samhällsbild och det är på tiden att personer med missbruksproblem betraktas som människor i behov av hjälp. Sprututbytesprogrammet är till för att hålla dessa personer så friska som möjligt och att se till att de får hjälp att bryta sitt missbruk den dag de bestämmer sig för att sluta, säger Helena Hagberg (L), oppositionsråd för Liberalerna i Region Västmanland.

– Vi måste se till att trösklarna in till vården är så låga som möjligt. Den som blir smittad av hiv eller hepatit c kostar samhället mycket pengar. Så det handlar också om att se till att skattepengar hamnar rätt. Sprututbytesprogram är win-win, avslutar Helena Hagberg (L), oppositionsråd för Liberalerna i Region Västmanland.

Läs hela motionen: Motion om att införa ett sprutbytesprogram

Länkar

[1] https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2015/januari/sprutbyte-minskar-risken-for-smitta/

Västmanland

Hagberg: Tal vid manifestation för att rädda assistansen

“Det många tar för givet, som att vända sig i sängen när man vill, bjuda hem kompisar på middag, plugga, jobba, klia sig på ryggen, gå ut på promenad var nu möjligt för mig. Äntligen kunde jag leva livet så som jag själv ville” så beskriver Maria sin glädje när hon beviljades insatsen personlig assistans.

Det var en av de viktigaste delarna i LSS-reformen som drevs igenom 94 av dåvarande socialminister Bengt Westerberg från Liberalerna. Men på senare tid har allt fler fått se den friheten beskäras.

I media har vi kunnat läsa om tragedier som drabbar barn, unga och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar när dom nekas personlig assistans.

Vi i Liberalerna tar strid mot detta! Regeringen med Åsa Regner och Stefan Löfven i spetsen påstår då att vi bara försöker skrämmas.

Regeringens uppdrag till Försäkringskassan är ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet assistenttimmar”. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än som en direkt order om skära ner i assistans. Den ordern har också lett till att en person om dagen har fått sin assistans indragen. Det är helt oacceptabelt

I dag tolkas reglerna så snålt att det får absurda konsekvenser. Den som behöver matas för att kunna äta kan få assistans för det, men den som får sin mat genom en slang i magen får däremot sin assistens indragen.

Den som behöver två assistenter när hen riskerar att kvävas av svåra hostattacker, beviljas extra assistans för det i totalt tjugo minuter om dagen, eftersom varje enskild hostattack ju är så kort.

Regeringen har makten att förtydliga lagar och regler om de tolkas alltför snålt. Men I själva verket har den socialdemokratiskt ledda regeringen nu gjort precis tvärtom, och drivit på för ytterligare kostnadsminskningar.

När stat och kommun vill sänka sina kostnader blir konsekvensen att ansvaret vältras över på anhöriga. Men det leder också till ökade kostnader. Till exempel kan inte anhöriga jobba lika mycket när de måste hjälpa sina nära och kära. Tiden som nära anhörig måste rycka in som obetald personlig assistent har nästan fördubblats under senaste året. I regeringens soppa finns bara förlorare.

Förtroendet för assistansreformen måste återställas och oron bland alla dom som behöver assistans måste skingras.

Redan nu måste regeringens direktiv till Försäkringskassan ändras. Det duger inte att vänta med det till nästa år som minister Åsa Regnér har föreslagit. Människor lider nu!

Ofta hör man regeringen prata om att fusket inom LSS är stort. Det stämmer inte. Och i så fall har man en märklig strategi för att komma åt fusket – genom att straffa alla. Det är skurkar som ska jagas, inte minuter hos personer med behov.

Den nu pågående LSS-utredningen måste få nya direktiv. Det behövs en grundlig översyn för att modernisera LSS och insatsen personlig assistans med fokus på att ge goda levnadsvillkor, självständighet och delaktighet.

Liberalerna har som enda parti avsatt extra pengar, 1 miljard, i budgeten för att återupprätta och även stärka den personliga assistansen. LSS är den största frihetsreformen i svensk historia för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Möjligheten att få personlig assistans var och är en av de viktigaste inslagen i reformen.

LSS är en stor post i statens budget, men ger också mycket tillbaka. Det viktigaste är naturligtvis sådant som inte går att mäta i pengar – ett värdigt liv för de allra mest utsatta. Personer med assistans kan arbeta och betala skatt och deras anhöriga kan också fullt ut delta på arbetsmarknaden.

Jag heter Helena Hagberg, jag är liberal och vi i Liberalerna vet att LSS handlar om frihet. Det handlar om att ge människor möjligheten att leva, inte bara överleva – därför vill vi satsa på LSS!